Jag har sedan gammalt ett problematiskt förhållande till Tudor Black Bay. Men det ska sägas direkt, jag har ägt en. Så jag är helt klart kvalificerad att tycka till om modellserien. Jag kan också direkt säga att det är något med Tudor BB som jag upplever som totalt förvirrande. Jag har ju bestämt hävdat att BB finns i ungefär 400 varianter. Och faktum är att det känns så. Och Baselworld 2017 gjorde inte saken bättre. Det kändes som om det kom 400 varianter till.

Black Bay – Här för att stanna

Men, jag vet ju att det egentligen inte är så. Om vi ska se på det lite nyktert så har ju Tudor med Black Bay skapat något av en succé. Försäljningsmässigt har jag inga siffror på hur det gått. Men det verkar som om det gått riktigt bra. Om inte annat så har BB helt klart blivit en poppis klocka bland den växande skaran med sjukligt klockintresserade. Jag tycker mig dessutom ha sett en hel del BB på handlederna även hos folk (av alla kön) som knappast skulle klassa sig själva som särskilt klockintresserade. Så, ingen kan nog på allvar säga att BB är en misslyckad modellserie.

Hur blev det egentligen så? Jag tror att förklaringen är enkel, det är helt enkelt en rätt snygg och välarbetad modell som har lite åt alla. Dessutom flörtar den lagom mycket med ett historiskt arv utan att för den sakens skull kunna klassas som ren reissue. Tudor BB känns hyfsat ny och fräsch helt enkelt. Trots att den första versionen kom för bortåt fem år sedan.

400 nya Black Bays

Så, vad hände då i Basel? Massor, såklart. Och Tudor släppte några nya varianter av Black Bay. Såklart. Nu kan man ju tro att det gav vatten på min kvarn och att jag har fått öppet mål att slentriansåga detta, men icke. Tvärtom så tycker jag att det var riktigt bra släpp!

Att det kom en Heritage BB i 41 mm och en clean helstålare med datumfunktion är bara att applådera! Att det kom en kronograf där man samarbetat med Breitling kring verket kändes också helrätt, jag var skeptisk först men den liksom växer ju mer man kollar på den. Så långt allt gott.

Tudor Black Bay och Tudor Chrono

Tudor Black Bay och Tudor Chrono (Bild: Tudor)

Men det jag verkligen tyckte stack ut är tvåtonsversionen av Black Bay. Om någon för ett år sedan sagt att det skulle komma en variant i stål och guld så hade jag fnissat. Inte för att jag har något emot stål och guld, tvärtom, jag gillar det. Men hittills är det i mitt tycke nästan bara Rolex som lyckats med tvåtonsmodellerna fullt ut. Såväl GMT Master, Datejust och Submariner är enligt min mening bra exempel på hur man landar tvåtonsklockor på ett bra sätt. Det finns såklart andra tvåtonsklockor som prickat in det, åtminstone på ett mer humoristiskt sätt. För det är väl ingen som bär en tvåtons Heuer 844 på något annat sätt än lite hipsterironiskt? Egentligen? Om vi generaliserar lite…

Tudor Black S&G

Tudor Black S&G (Bild: Tudor)

Vart hamnar då tvåtonaren från Tudor? Jag tycker att den hamnar exakt där den hör hemma. Som ett skolboksexempel på lyckat utförande av tvåton. Att den, liksom helstålsversionen, också har datumfunktion gör den till ett riktigt lyckat alternativ i tvåtonsklassen. Att det ”bara” är massivt guld i kronan och vridringen med enbart guldplätering av länken känns helt okej för min del. Om inte annat är det ett ganska smart sätt att hålla prisbilden någotsånär överkomlig. Och ärligt talat, för många (mig själv inkluderad) så är inte det viktigaste med en tvåtons bruksklocka att det är en bra guldinvestering. Det är snarare såpass ytligt att det är själva looken man vill åt. Och i det läget blir BB i tvåton en rätt lyckad kompromiss.

Tudor Black S&G

Tudor Black S&G (Bild: Tudor)

Vad är det då jag personligen gillar med tvåtonsversionen? För det första så är det kul att tänka att Tudor har lite humor. Det är per definition lite roligare och lättsammare med klockor i tvåton. Åtminstone jag blir lite glad av dem. Helguld känns lite för stekigt för min smak och är inte alltid lika bärbart (om inte annat för det rena värdet på klockan). En schysst tvåtonare kan man däremot landa i de flesta sammanhang.

Tudor Black S&G

Tudor Black S&G (Bild: Tudor)

Jag då?

Ja, den kommer bli min.

Den har en plats på min hitlist, ganska högt upp till och med. Jag är medveten om min innan lätt skeptiska inställning till Black Bay, men det spelar ingen roll – det här är en fin klocka till rätt pris. Att sedan Tudor har självdistans och en sund självbild tillför också – den heter Tudor Heritage Black Bay S&G, inte G&S. Det är helt enkelt en stålklocka med guld, och inte tvärtom.

Jag är en stål & guld-kille, och det tog alltså Tudor ca 800 Black Bays för att få till det.

 

/Denke