Vågar du gå in i en butik som säljer premium-ur? Hur ska man klä sig? Det är ett ämne som bubblar upp ett par gånger om året på Klocksnack. Olika historier återberättas om hur man blivit bemött, antingen i kostym eller jeans och T-shirt.

Många står säkert utanför och letar skäl till att gå in i urbutiken, det är ju inte som att glida in i andra butiker – du ska genom en sluss, fokus sätts på dig direkt innan du ens kommit in i butiken.
Det fysiska butiker kan sätta emot de billiga nätbutikerna är ju service, så ofta är personalen väldigt hjälpsam och frågar hur de kan hjälpa till. Om man då inte har spenderarbyxorna på sig, utan helt enkelt enbart vill sondera, är det då ok att ens vistas i lokalen?

Planering

Ett köp av ett premium-ur är något som måste vara väl avvägt och utvalt. Om vi bortser från mästerflipparna på forumet så är det ju faktiskt något som ofta hänger med på handleden hela livet. Speciellt om det är första köpet i butik.
Om det finns ens i spektrumet att det skulle vara ok att lägga fem- eller sexsiffrigt belopp på en klocka, då tycker jag att man är väldigt berättigad att sätta sin fot i finbutikerna. Jag tycker också att det är ok om att få prova massa olika modeller på plats – det är ett viktigt beslut, och man måste få veta alternativen.

Ryktet

Butikerna får helt enkelt ta sig tid. Det är här de har möjligheten att ta upp kampen mot de prispressande nätbutikerna.
Många har förstått, många har också förstått att de inte ska döma ut de som uppenbarligen inte planerar ett inköp. Helt enkelt för att folk pratar, och folk har ofta ett större behov av att få prata när de har varit med om en negativ upplevelse.

Många Googlar sitt planerade inköp väldigt ingående, och sannolikheten är då ganska stor att snubbla över berättelser om hur bemötandet var i en butik. Bemötandet – fysiska butikers viktigaste vapen mot näthandeln.

Klockklämmarna

Det finns en grupp som aldrig kommer köpa något i en fysisk butik med det enkla svaret att prislappen blir högre. En sanning med modifikation att prislappen alltid blir högre dock, något jag har egen erfarenhet av.
Utan att dra fram Klocksnack-kortet så fick jag (i Köpenhamn, omräknat i svenska kronor) ett pris på en Hublot som låg långt under vad en av de mer kända nätbutikerna kunde ge mig. Dessutom fick jag en Espresso och trevligt samtal plus lite litteratur i form av välgjorda produktböcker.
Jag tror att urbutikerna helt enkelt får leva med vissa aldrig kan tänka sig att köpa i butik, i alla fall så länge prislappen ligger över vad de kan klicka hem senare på kvällen. Å andra sidan måste även de här människorna ge sina älskade klockor service. Jag gissar att det mest sannolikt är en högre tröskel att skicka iväg sin klocka för service än att lämna in hos sin lokala urbutik.

Gå in

Gör det. Det är väldigt trevligt, framför allt om du har ett genuint klockintresse – det är nämligen stor sannolikhet att du springer på en fellow Klocksnackare där i butiken. Har tappat räkningen på hur många gånger jag på Klocksnack läst ”Sprang på <insert namn på Klocksnack> inne på <insert butiksnamn>, och hade en trevlig pratstund!”.

Jag har personligen aldrig känt något köptvång, aldrig heller blivit ignorerad – snarare tvärtom. Märk väl: Jag är en av de där som platsar bättre i jeans och T-shirt-gänget än i de uppkläddas skara.

 

/daviden